Mr. Hellströms kommentarer

De flesta liberaler anser att vi behöver en stat, dvs. en organisation som påstår sig ha, och vidmakthåller, ett våldsmonopol inom ett visst geografiskt område. Enligt dessa liberaler är en stats enda legitima uppgift att skydda våra rättigheter, dvs. varje individs rätt till liv, frihet, egendom och strävan efter lycka. För att kunna göra detta så måste statens syssla med följande: 1. Polisiär verksamhet (för skydd mot inre hot), 2. Militär (för skydd mot yttre hot) och 3. Domstolar (för att på fredlig väg lösa dispyter mellan individer). En sådan stat, en s.k. nattväktarstat, är i deras mening ett måste för att våra rättigheter ska kunna skyddas, och de vidhåller dessutom att en sådan stat på inget sätt kränker våra rättigheter.

Men frågan är om detta stämmer – kränker inte nattväktarstaten på något vis våra rättigheter?

Liberalismen håller individens rättigheter som något absolut och oförtrytligt, dvs. att ingen kan ta individens rättigheter ifrån denne, eller legitimt (läs, moraliskt försvarbart) kränka dessa. Det innebär att vi är fria att bestämma över våra liv och vår egendom som vi vill, förutsatt att vi inte kränker någon annans rättigheter (i vilket fall det är legitimt att hindra någon). Det innebär att det är fel, enligt liberalismen, att bruka våld mot någon som inte själv först initierat våld, eller har för avsikt eller hotar att göra detsamma.

Det nyss sagda summerar på ett ungefär den liberala rättighetsteorin. Problem uppstår dock då man blandar in staten i ”ekvationen”.

Nattväktarstaten förutsätter för sin själva existens som våldsmonopol att den hindrar uppkomsten av konkurrerande organisationer inom de verksamheter som den sysslar med (polis, militär och domstolar). Skulle inte staten hindra folk från att göra detta så skulle den upphöra med att vara en stat, eftersom monopolet därmed skulle försvinna. Men hindrandet av att andra startar upp konkurrerande verksamheter innebär en kränkning av individens rättigheter, eftersom det hindrar folk från att bestämma över sina liv och sin egendom som de vill. Att starta upp organisationer som sysslar med dispytlösning (för att på fredlig väg lösa dispyter), och säkerhet (för att skydda individen från att bli angripen eller bestulen etc.) är endast ett utövande av varje individs rätt att frivilligt associera med andra under fredliga former, samt att fritt bestämma över sin egendom. På inget vis utgör uppstartandet av en sådan organisation i sig självt en initiation av våld, eller ett hot därom gentemot någon annan.

Om en grupp människor börjar organisera sig, köpa in vapen och börjar agera allmänt hotfullt, eller om det föreligger anledning att tro att denna grupp kommer att utgöra ett hot gentemot andra,  så har folk på ”utsidan” rätt att neutralisera det hot som denna grupp utgör eller kan visa sig utgöra, om detta råder inga tvivel, men uppstartandet av företag vars syfte är att syssla med dispytlösning och säkerhet är något helt annat; det är på inget sätt ett hot mot någon annan rationell individ. Att starta upp en organisation till för att skydda individens rättigheter, eller att lösa dispyter mellan individer är inte en kränkning av några rättigheter alls, däremot är förbjudandet/hindrandet av detta en kränkning av rättigheter. Så tron att staten är en beskyddare av rättigheter är felaktig, eftersom den för sin existens förutsätter en kränkning av dessa för att existera som en stat.

Det ovansagda innebär att liberalismen, för att vara konsekvent med sina egna grundsatser (individens oförtrytliga rättigheter), måste förkasta synen av staten och istället omfamna ett statslöst samhälle byggt på individens rättigheter.