Mr. Hellströms kommentarer

Det är vanligt förekommande att folk på TV och i tidningar klagar över att vissa har det bättre än andra.  Att en chef inom ett företag tjänar dubbelt så mycket som en fabriksarbetare ses av många som orättvist. Likaså ses det som orättvist att vissa människor har en betydligt högre levnadsstandard än andra. Utifrån det ovansagda är det därför inte konstigt att väldigt många i dagens Sverige är positivt inställda till omfördelning av rikedom.

Omfördelning är tagandet från personen som producerat, köpt eller bytt till sig något (ägaren) och därefter givandet till någon annan (en icke-ägare/icke-producent).

Förespråkandet av omfördelning bygger på den i dagsläget dominerande moralsynen – altruismen.

Altruismen grunläggande princip är, för att citera Ayn Rand:

”… that man has no right to exist for his own sake, that service to others is the only justification of his existence, and that self-sacrifice is his highest moral duty, virtue and value.”

Individens existensberättigande är alltså, enligt altruisterna, att man lever för andra människor, för deras behov, nycker och önskningar. Vad detta innebär är att individen inte anses ha rätten att vara förmånstagaren för sina handlingar, utan att andra människor ska vara det istället.

Eftersom människan, enligt altruismen, existerar för andra, så kan rikas pengar tas i anspråk för att fattiga ska få det bättre. De som är framgångsrika kan därigenom, enligt denna moralsyn, offras för att tillfredställa  mindre framgångsrikas behov. Altruismen degraderar därför människan till en ofrivillig tjänare.

Det är dock inte orättvist att en person tjänar mer än någon annan, eller att några har det bättre än vissa andra. En rik är inte rik på en fattigs bekostnad, och inte heller blir en fattig fattigare av att någon annan blir rikare. Den rikes framgång är inte den fattiges fordran. Välstånd växer inte på träd, utan måste produceras. Det är den som producerar något som har det moraliska anspråket – inte en ”behövande”. En individs framgång är ett resultat av dennes tänkande, driftighet och produktivtet, och beslagtagandet och omfördelningen av frukterna av individens arbete är inget annat än stöld.