Mr. Hellströms kommentarer

Mitt tidigare inlägg ”Låt det bli ojämlikt”, som publicerades i HD den 10 juli, blev den 14 juli besvarat av feministen Johan Thilander. Här nedan följer mitt svar till honom.

Johan Thilander börjar med att göra ett seriöst felsteg. Thilander tillskriver mig åsikten ”att alla från ruta ett har samma möjligheter till framgång”. Detta är ett lögnaktigt och ohederligt påstående av Thilander, eftersom jag på inget sätt indikerat att detta varit min ståndpunkt. Folk har inte alls samma utgångspunkt; de föds mer eller mindre friska, med olika anlag, och med mer eller mindre rika föräldrar. Dessutom leder folks livsval ovillkorligen till olika utfall för olika individer.

Olika utgångsläge och utfall legitimerar dock inte omfördelning.

Thilander ställer i ett exempel Bill Gates mot ett svältande barn, som om barnets uppsvällda mage skulle berättiga att man stjäl från honom. Gates har emellertid inte mindre moralisk rätt till sin rikedom bara för att någon annan föds till sämre förhållanden. Det var hans tid, energi och kunskap som var förutsättningen för förvärvandet – barnet hade inget med saken att göra. Barnets situation innebär inga moraliska förpliktelser för Gates, och berättigar inte barnet till ett liv av parasitism.

Thilander lever uppenbarligen under villfarelsen att rika är rika på fattigas bekostnad, vilket på sätt och vis är tämligen roande då motsatsen impliceras av hans eget förespråkande av omfördelning. För vem är det som lever på vems bekostnad egentligen – de som producerar allt välstånd vi har omkring oss, som Bill Gates och andra produktiva individer, eller de som måste leva på de pengar som tagits från dem?

(Denna text publicerades i Helsingborgs Dagblad den 26 juli)

Välstånd är något som måste produceras. Det är den som producerar något som har det moraliska anspråket – inte en ”behövande”, ”svag” eller fattig. En individs framgång vad gäller skapandet av välstånd är ett resultat av dennes tänkande, driftighet och produktivitet, dvs. ett resultat av dennes individuella val att nyttja sitt intellekt för att nå framgång.

Det är bara den som skapar välståndet som har rätt till det. Vem annars skulle kunna göra anspråk på den? På vilka grunder?

Företagare tjänar inte pengar genom att stjäla från folk, utan för att de erbjuder varor och tjänster som folk efterfrågar. De förtjänar dem genom produktion. Bill Gates, eller valfri affärsman, är inte rik för att han stulit från konsumenterna; han är rik för att han producerat sådant som folk velat ha. En rik är inte rik på en fattigs bekostnad, och inte heller blir en fattig fattigare av att någon annan blir rikare. Den rikes framgång är inte den fattiges fordran; det är inte en blank check för fattiga på de framgångsrikas liv, förnuft och driftighet. Den fattiges eller svages behov är inte ett rättfärdigande av ett liv av parasitism på den rikedom andra skapat.

Ojämlikhet kommer av att vi alla är olika förnuftiga, ambitiösa och arbetsamma. Hur kan det vara orättvist att de som är mer av de nämnda egenskaperna får det bättre än andra?

Omfördelning skapar inte mer välstånd. Omfördelning innebär, precis som ordet indikerar, att man ”fördelar om” redan befintlig rikedom mellan människor. Välstånd kan dock enbart skapas genom produktion. Att flytta om den redan existerande rikedomen i ett samhälle ökar inte mängden. Därav är idén att omfördelningspolitik (välfärdsstaten) skapar ett rikare samhälle uppenbarligen falsk. Välfärdsstaten gör oss däremot fattigare eftersom omfördelning straffar de produktiva för deras produktivitet genom att man tar frukterna av deras arbete ifrån dem. Detta leder till att göra folk mindre och mindre motiverade att producera.

(Denna text publicerades i Helsingborgs Dagblad den 10 juli)