jump to navigation

Uppslutning kring ofrihet maj 23, 2008

Posted by Mr. Hellström in Sjukvård, Staten, Sverige.
4 comments

I dagarna publicerades en debattartikel i Göteborgs Posten skriven av Niklas Wykman, MUF, Jytte Guteland, SSU och Magnus Andersson från CUF, i vilken de ger stöd åt dem strejkande sjuksköterskorna. Föga förvånansvärt är denna trios lösning på problemen inte en lösning alls.

 

”Utbildning måste löna sig i ett modernt samhälle. Kvinnodomineradeyrken med akademisk examen som handlar om liv och hälsa värdesätts inte på samma sätt som manligt dominerade yrken som programmerare och datatekniker med motsvarande utbildningslängd. Vi kan inte längre acceptera att kvinnodominerade yrken styrs av gamla normer.”

 

Lönesättningen av sjuksköterskor har inget med män och kvinnor att göra. Parallellen görs med s.k. mansdominerade yrken, såsom programmerare och datatekniker. Det sägs att ”gamla normer” styr lönesättningen av sjuksköterskor. Dessa normer är underförstått den populariserade, om än felaktiga synen, att kvinnor är förtryckta eller sedda som ”mindre värda”. Den egentliga orsaken är att sjuksköterskor, till skillnad från datatekniker arbetar i en bransch som styrs enligt planekonomiska principer, med endast en arbetsgivare. Det säger ju sig självt att detta är orsaken. Det lustiga är att trion själva mer eller mindre erkänner att så är fallet senare i artikeln, genom att säga:
”För att försäkra sig om en bra löneutveckling borde sjuksköterskorna få tillgång till fler vårdgivare”

 

Utifrån det ovansagda är det därför ytterst onödigt att blanda in kön i det hela. Att sjuksköterskor råkar vara kvinnor är endast en följd av att kvinnor valt att jobba som det, inte en mystisk ”norm” som tvingat dem.  

 

Flera vårdgivare är bra – under förutsättningen att det är på en fri marknad, utan statlig inblandning eller regleringar. Det är dock uppenbart att ingen av de tre förespråkar eller avser det i artikeln. De vill snarare ändra om lite i den vidriga röra som är svensk sjukvård. Den fina rubriceringen ”fler arbetsgivare” är tvetydigt och kan innebära i princip vad som helst, så MUF och CUF kan knappast påstå att SSU gått med på något extraordinärt, samtidigt som SSU inte uppoffrat något med att gå med på det. Fler arbetsgivare är defintivit inte synonymt med att skapa en fri marknad.

 

Det är systemet som sådant måste bort. Att göra som debattörerna vill kommer inte att medföra någon reell förändring. Deras önskan att se fler vårdgivare säger inget extraordinärt. De flesta är villiga att acceptera det, speciellt eftersom fler arbetsgivare per automatik inte betyder mindre statlig kontroll, eller mer frihet.

 

Senare i debattartikeln framgår det tydligt att ingen av dem föreslår någon faktiskt förändring, utan istället vill de att:

 

”… samhällets olika institutioner nu se(r) till att bland annat genom kunskapsutveckling säkerställa en god kvalitet.”

 

De vill alltså att staten ska fortsätta vara en garant för kvalité etc. trots att statlig kontroll endast leder till negativa konsekvenser, och aldrig kan skapa något värt att kalla kvalité eller förbättring. Även om jag inte förväntar mig att en socialdemokrat som Guteland ska förstå sig på något sådant, så borde i alla fall Wykman och Andersson göra det.
 
Frågan är om vi i framtiden kommer få se liknande uppslutningar kring ofrihet bland ungdomsförbunden…